Nu är det absolut inte tänkt att min blogg ska bli en form av en träningsblogg. Men jag erkänner att jag har det fruktansvärt kämpigt när det kommer till motivation och träning. Det ska jag ändra på och då kanske bloggen kanske kan hjälpa till lite.

I går berättade jag för två vänner att jag skulle ta och ge mig ut på en morgonpromenad innan skolan började idag. Upp kl åtta och sen iväg! Ja, nu hann klockan bli närmare nio innan jag kom iväg och tack vare att dessa båda vännerna faktiskt skickade iväg ett SMS och frågade om jag kommit ut så snörade jag faktiskt på mig joggingskorna (i brist på walkingskor) och gick ute en hel timme i hyfsat bra tempo tycker jag! Här är min rutt!



Så blir det nya tag till veckan! Heja mig!

Hej på er!

Nu är jag tillbaka i Malmö efter lite mer än två underbar veckor hemma. Det känns konstigt att vara tillbaka i Malmö, likt varje gång jag har varit hemma. Jag är nog mer en person som behöver lite socialt umgänge på kvällarna, vilket är väldigt svårt att få här, eftersom att alla är upptagna med sitt på vardagarna med skola och annat! Så även jag. De här två veckorna har jag blivit van med att sova länge, vara uppe sent på kvällarna och bara ta det lugnt. Motion, vad är det?

Jag ääälskar att umgås med min familj! Det blev inga längre visiter hemma under hösten, så det var extra skönt att kunna komma hem och umgås med alla ordentligt. Vi har spelat spel, tittat på film, varit iväg till Partille och bara myst. Underbart! Dessutom har jag hunnit med att jobba några timmar och en vända till huvudstaden för att fira nyår med vänner från Örebrotiden.

Nu är det dock tillbaka till Verkligheten. Bloggen har blivit av med sitt lösenskydd och jag går från och med i morgon in på min absolut sista vecka på praktiken. Nästa måndag är det dags för termin sex, den näst sista på socionomprogrammet för min del! Ett år kvar och jag börjar att nå mitt mål! Det ska bli såå underbart att kunna komma ut och jobba om ett år och komma ifrån skolan ett tag, även om skolan har sina fördelar! ;) Året kommer att kantas av både motgångar och medgångar. Blod, svett och tårar. MEN. Vi kommer att rocka detta året, det är jag säker på!

Och på tal om motion. Nästa vecka är det jag som köper mig ett gymkort. Sådetså!

If you can dream it you can do it.

Underbart!! Det närmar sig jul och stämningen kan inte vara annat än på topp! Jag har en underbar familj, underbara vänner och underbara kollegor som jag har så fantastiskt roligt med! Jag kommer sakna människorna på praktiken vääldigt mycket och jag bara hoppas att jag en dag får chansen att jobba med de igen. Underbara människor.

Som ni förstår - underbara dagar som jag utnyttjar till fullo! Jag njuter! <3

Fina M - jag kommer sakna dig!

Tre dagar kvar till jul! Hej hå!

Hej på er! (Vilka ni nu är som läser min blogg).

Nu är det verkligen på tiden att jag uppdaterar er här inne. Tiden och orken har verkligen inte funnits under denna praktikhöst, utan jag har varit såå trött när jag har kommit hem på dagarna. Jag trivs jättebra på praktiken och jag tycker mycket om de människorna jag jobbar med, men den 13 januari är min tid där slut. Känns så tråkigt. Men samtidigt är det lite skönt också. Nästa vår kan jag förhoppningsvis titulera mig som socionom!

Jag väljer att inte skriva ut mer om min praktik här på bloggen eftersom att den inom kort åter kommer vara öppen för allmänheten igen. Ni får fråga mig i så fall. Men jag är NÖJD och har lärt mig massor!

Helgen som precis varit har löpt på i en rasande fart. Tredje advent har redan avverksats och en härlig middag med kollegorna i fredags, en shoppingrunda med en nyfunnen vän i lördags och igår var det julbord med UH på färjan som gick mellan Helsingborg-Helsingör! Det var mycket trevligt och även i det gänget finns det nog nyfunna vänner! :) En härlig helg helt enkelt!

Jag har egentligen massor att skriva till er, men när jag väl satte mig här så försvann det mesta.
Nåja. Jag lovar er att jag förhoppningsvis snart blir bättre på att uppdatera denna blogg! Vet att det är många som läser och för mig är detta en liten dagbok också, som jag måste fylla på. Har fört en handskriven dagbok vid sidan av under hösten och den skall jag också spara som minne för denna hösttermin.

På återseende kära vänner!

Slänger in en bild på min nya frisyr som de flesta av er säkert redan sett, men ändå :-)

Dessa beslut man måste fatta varje dag under hela livet håller på att göra mig knäpp! Okej, inte de små besluten nu är det alla stora beslut som kommit ifatt mig, samtidigt och det rör ihop det i huvudet på mig rejält. Nästan så att jag vill att någon annan ska fatta besluten åt mig, men det går ju inte. Jag känner ju mig själv bäst (hoppas jag, även om jag kanske fokusera på att lära känna mig själv och ta reda på vem jag är mera) och det är jag som ska leva med besluten så därför gör jag bäst i att fatta dem själv ;)

Det två största besluten som rör till det i huvudet nu är :

1) Ska jag flytta eller ska jag inte flytta? Det här med städningen i denna gemensamma lägenhet är ju som sagt ett problem, upplever jag det som i alla fall och droppen har runnit över bägaren ett par gånger och som värst var det ju när jag blev kallad pedant, onormal och att jag hade att jag hade ett ohälsosamt beteende i våras. Håller jag såklart inte med om och alla som känner mig vet att jag inte är superpedant alls. Men ibland funderar jag ju på hur skönt det hade varit med något eget , men samtidigt TRIVS jag väldigt bra i detta bostadsområde. Senast i morgon ska jag ju ha bestämt mig, men frågan är om det blir bestämt.

2) Det andra beslutet handlar om skolan. I tisdags fick vi information om de avslutande terminerna som kommer efter praktiken. Redan nu, senast den 15 oktober ska vi besluta om huruvida vi vill göra magisterexamen eller inte. Jag är något så fruktansvärt kluven, jag VILL göra min magisterexamen, MEN hur skoltrött kommer jag vara? Det optimala hade ju varit att jag fick välja detta under termin sju, men det går visst itne för det ska väljas nu.. Ska jag välja c spåret som leder till socionomexamen (som innebär att skriva en C-uppsats) eller ska jag gå på d-spåret som leder till en magisterexamen som socionom?

Gaah. Dessa beslut man ska ta! Gäller att fundera ordentligt.

Men som Daugtry sjunger: I've got "nothing to loose but everything to gain".

Först och främst måste jag säga att helgen som nyss var, var helt UNDERBAR! Dövas dag gick av stapeln i helgen och det innebar att fredagen var en konferensdag där jag fick möjligheten att delta och lyssna på intressanta föreläsningar och träffa nya och gamla ansikten! Det bästa av allt var dock nästan den fina skylt som jag blev tilldelad där alla mina namn stod och att det stod "Region Skåne" och inte socionomstudent för en gångs skull! Kul att inte bli "stämplad" som okunnig!

Lördagen fortsatte med en utställningsdag där vi på min VFU stod och informerade om vad vi jobbade med. Under dagen fick vi möjlighet att gå runt och kika på de andra utställningsmontrarna och under tiden träffade jag flera gamla ansikten sen Örebro-tiden! UNDERBART! :D Jag köpte med mig en väska där det står I <3 teckenspråk och en annan present som jag inte vill skriva ut här ;-p
Lördagen fortsatte med att min underbara Emy kom ner och med sig hade hon det gamla partymoodet som vi allt som oftast hade i Örebro! Fest blev det och vilken uuunderbar kväll det blev! Tack till er som var med!

Mindre roligt är dock att jag är/har varit förkyld och det har som vanligt satt sig på mina öron. Under helgen har jag mer eller mindre inte hört någonting och igår tror jag att botten var nådd. Sakta men säkert verkar det vända och jag hoppas att jag snart hör som vanligt igen! Jag tycker om när det är tyst, men jag tycker verkligen inte om total tystnad. Att höra innebär en extra trygghet för mig, inte för att det är "bekvämt" att höra, utan också som en säkerhetsfråga, exempelvis i trafiken när man är ute och promenerar. Det är känns bara inte som att det är jag att inte höra alls och förhoppningsvis får jag ha förmånen att höra under resten av mitt liv, jag är GLAD över att ha det bästa av två världar och är mycket tacksam över att teckenspråket finns! Extra glad är jag för att jag är på den praktikplats jag är nu, där jag inte behövt må dåligt över vad jag missat socialt för att jag inte kan kommunicera med folk. Hoppas inte att någon tar illa vid sig när jag skrivit detta, för det är inte avsikten alls! :-)

Allt gott!

People grow through experience if they meet life honestly and courageously. This is how character is built. - Eleanor Roosevelt

Idag är det 10 år sedan 9/11 (som amerikanarna säger). Det är helt otroligt var tiden går fort! Tycker fortfarande att det känns helt overkligt att se de världskända bilderna från New York där World Trade Center rammas om flygplan i båda tornen. Eller när ett plan avsiktligt kraschlandar in i Pentagon. Och jag är STOLT över passangerarna på Flight 91 som överbemannade kaparna och försökte rädda sig själva och förhindra det från att flyga in i ett till mål. De var de första som på eget bevåg försökte förhindra terrorn. 

Tisdagen den 11 september 2001 så hade jag nästan precis kommit hem i från skolan och gick in i vardagsrummet som vanligt för att slå på tvn. Där stod tvn på och visade bilder av ett flygplan som flög in i ett av tornen. Där blev jag sittande och ville inte slita mig från tvn - men till sist var jag tvungen att bege mig mot Tranehov för att spela en fotbollsmatch. Hur matchen slutade minns jag inte,  men sen tror jag att vi satt framför tvn resten av kvällen och försökte ta in vad som hänt. Helt overkligt och chockartat.

Jag har gjort flera skolarbeten kopplat till det här och vet ganska mycket om vad som hände, men igår såg jag en dokumentär på SVT2 där jag fick veta fler detaljer som man inte visste sen innan. Men det går knappt att förstå det ändå.

2 995 oskyldiga människor fick sätta livet till den där fruktansvärda dagen när de 19 självmordsbenägna kaparna genomförde sina uppdrag. Av dessa dog 2 762 i World Trade Center varav 343 brandmän och 60 poliser. 265 personer satt fast i flygplanen och 125 personer dog på Pentagon.

Må ni vila i frid! <3



9/11 - 2011

Efter sommaruppehållet alltså.

Eller ja, utan att delar av min familj är här.
Helgen har spenderats med att ha fredagsmys med sig själv för att få möjlighet att smälta alla intryck efter att ha gjort två dagar på sin praktik. Gårdagen spenderades i Eslöv hos goda vänner med fantastiskt god mat och spel. Tydligen fuskade jag i Cluedo, så jag vann ingen gång när vi spelade - inte ens Alfapet, till allas stora förvåning!
Och dagen idag har jag spenderat med att gå en långpromenad upp till Utkiksplatsen över Öresundsbron och så plockade jag björnbär under promenaden. En skörd på två liter blev det! I like it!

I morgon väntar en ny, intensiv vecka på praktiken, så nu blir det att vila upp sig ännu mer så man orkar med morgondagen! Då väntar även terminsstarten för gymnastiken! 8-19 blir det alltså! Så lång dag! Men det får gå!

Och bara för att jag inte lyckades lägga in en bild på min skörd, så får ni en annan bild som inte har något med texten ovan att göra!
 

Vill ha sommaren tillbaka!

Hej på er!

Idag är det sista augusti och det betyder att det i morgon är den första september och det är datumet då praktiken kör igång! Wiiie. Ack så nervös man kan vara!! Oro, nervositet och längtan är nog bara några av de känslor som jag känner inför denna spännande termin, men det kommer säkert att gå jättebra! Tack för alla lyckönskningar och peppningar, detta kommer att bli roligt!!

Egentligen borde jag sova, men jag tänkte att jag skulle visa er den nya soffhörnan som kommit till i mitt rum och som ni inte fick se bilder av i det förra inlägget. Fint va? :D Skall bara köpa en lampskärm till, så det blir enhetligt i fönstren, just nu har jag en grön och en röd skärm i varsitt fönster:p Men jag är så nöjd med den nya hörnan så:)



Sen vill jag påminna igen om att bör lämna en kommentar i kommentarsfältet om ni vill fortsätta att läsa min blogg. Det är för att underlätta för mig så att jag inte glömmer någon! :-) Ser att några av er redan har gjort det och det fanns några som jag inte trodde läste här inne ;) Kul! Och så ska jag försöka lära mig av fröken Enander och korta ner mina inlägg lite, hihi!

Nä, ska jag packa väskan så att det är klart för morgondagen. God natt!

If you can dream it you can do it!

Hejsan!

Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade här - men jag har haft två härliga semesterveckor till sedan vi kom hem från Norge. Jag har gjort så mycket att jag knappt minns vad, haha. Vi har plockat svamp, umgåtts en massa med mina storasyskon och brorsdöttrar och så har jag hunnit med att träffa Nathalie i Göteborg och även träffat Hanna. Förra helgen körde vi upp Linn till Västerås och i fredags var det alltså dags för min tur att åka ner till Malmö. Det gillades inte vill jag lova, men så snart skola (OBS!! PRAKTIKEN) drar igång, så kommer det att bli bra.

När vi kom ner i fredags var det inte alls roligt att möta lägenheten, för det var INTE rent skulle jag påstå, det har inte blivit städat på flera veckor. Det kändes inte roligt och det gör det inte fortfarande. Mamma och jag har städat det mesta, så nu ser det bra ut igen, men jag vet faktiskt helt ärligt inte om jag orkar bo så här längre, så nu är det flyttplaner på gång tror jag. Stora beslut som ska tas hela tiden. Har en massa  "TÄNK OM" i huvudet. Men det blir väl bra till slut också. Nu är det förhoppningsvis bara 1½ år kvar här nere, sen får vi se vart jag väljer att bosätta mig, men Malmö blir det nog inte i alla fall. Jag har kommit fram till att jag är otroligt hemmakär av mig och jag har verkligen njutit av att slippa sitta ensam och titta på tv, att äta middagar tillsammans och att träffa mina underbara brorsdöttrar med familj som jag så sällan träffar annars. Det har varit en fröjd att kunna träffa dem under sommaren utan att den äldsta varit blyg för en eftersom att vi inte ses så ofta annars. Så vill jag kunna fortsätta ha det! Tänk om man kunde ha mina underbara vänner och familj på samma plats, det hade varit underbart!!

Nåja. Lönen kom i fredags och det var därför jag valde att åka ner just då. Vi stannade till på Ge-Kås i Ullared och shoppade lite nytt, otroligt nog hittade jag faktist kläder där nere denna gången, det händer aldrig. Sen blev det en elvisp och lite annat smått och gott, så kvittot blev låååångt (billigt blev det inte heller!) :p Igår åkte vi till Entré och shoppade, en ny vinterjacka blev det och den är jag mycket nöjd med! Deprimerande dock att man ska behöva köpa sådant nu! Stövlar blir det att vänta med, förhoppningsvis kommer det nya modeller lite längre fram. Efter köpcentrumet så åkte vi till det blågula varuhuset för att införskaffa mig en ny matta eftersom den gamla hade fått ett stort hål i sig. och resultatet blev MYCKET bra!! Nu är det blandat med rött och grönt i mitt rum, så soffhörnet har blivit en liten egen de av mitt rum. Jag är supernöjd!
Pengar försvann även på mat och annat som är nödvändigt för att jag skall kunna leva - men det är tråkiga saker att lägga pengar på, så det struntar vi i ;)

Idag har vi kompletterat med saker som vi missat att handla och det enda jag har kvar nu är att köpa en blomma till mitt soffbord och en till lampskärm så att det blir mer enhetligt. Just nu har jag en grön och en röd - inte så snyggt kanske, men de hade inte fler i lager på IKEA, så får åka tillbaka dit om ett par veckor när de skulle ha fått in dem.

I morgon börjar skolan igen i alla fall, vilket blir en kickoff för det praktiken som startar på torsdag. Ska bli mycket spännande och jag ser fram emot hösten även om jag är medveten om att den kommer att bli tuff på alla plan. Känns som att den kommande hösten kommer att bli en "förändringens höst" på grund av en hel del saker som inträffat den senaste tiden. Det blir nog kanon i slutändan, fast det tar ju lite tid innan man kommer dit också!
Nej, nu ska jag sluta svamla här - är imponerad av er som orkat läsa allt detta. Blev att skriva lite för att få huvudet på andra tankar! Nu ska jag fortsätta att plocka upp de sista sakerna här innan jag tillbringar resten av kvällen framför soffan :-)

Till sist - jag kommer att lösenordsskydda min blogg i veckan! Vill ni fortsätta att läsa den tycker jag att ni ska ta och skriva en kommentar i fältet här nedanför och säga detta, så ska jag ta en funderare över om ni får tillgång till min blogg i höst eller inte.

Sometimes the greatest rewards in life comes of doing the things that scares you the most.



min svampskörd

Nu har jag varit ledig från jobbet i en vecka och än är det två hela veckor kvar tills skolan & praktiken drar igång igen! Blir spännande! Veckorna går i en rasande fart så jag vet att det kommer säga "svisch" så sitter man i skolbänken igen!

Förra veckan åkte vi till Norge för att hälsa på släkten i Norge och framförallt fira älskade mammas 50-årsdag! Har man inte firat sin födelsedag med sina föräldrar på läänge så tyckte vi att det var dags nu. Sagt och gjort, så en dag senare än planerat packade vi bilen och åkte de ca 80 milen hemifrån till Sandnes. Fem dagar totalt blev det denna gång och det blev inte alls mycket tid över för att göra några större saker. Vi hann i alla fall med både shopping, hälsa på morbröder och kusiner, säga hej & hejdå snabbt till en barndomsvän som skulle flytta (också hon skall bli socionom, hihi) och ätit en fantastisk god kycklingsoppa hos fina vänner till familjen!

Jag hade faktiskt en hel del tankar om att åka dit med tanke på allt som hänt. Under veckorna som gått sedan dess har det krypit fram att jag faktiskt vet om folk som har bekanta eller anhöriga som drabbats av attentaten personligen. Men livet går vidare. Valkampen för kommun och landstingsvalet i september har bara börjat och när jag gick förbi Ap's monter (AUF's moderparti) häromdagen fick jag en röd ros - som jag har sparat. Rosorna har ju blivit en slags symbol för gemenskapen och sorgen för tragedin- som även jag påverkades av. 

Denna veckan - eller de senaste veckorna har Gandafjorden som ligger i Sandnes också finbesök - av en delfin! :-D Såååå himla mysigt att få se en delfin i det fria! Det händer emellanåt att en delfin letar ner sig i de trakterna, även om det inte är vanligt, men nu har den faktiskt stannat där i flera veckor! Har ingen bra bild på den, utan man kan bara ana fenan på den, men jag ska bevisa det när jag väl orkat lägga in bilderna på datorn.
Jag var helt salig över detta fenomen för delfiner har alltid varit ett av mina favoritdjur och det är ju något speciellt att få se dem i det fria! :-D Sen är det ju inte varje dag man sitter och har utsikt över en fjord med ett glas vin i handen och ser en delfin leka runt där :-) Men för att först och främst bevisa att jag inte ljuger så får ni här en länk från Stavanger Aftenblad där det bjuds på en delfinshow ;)  

Nu är vi i alla fall åter hemma och nog ska dessa veckorna fyllas med lite roligheter de också! En trip till Göteborg skall planeras och på fredag skall lillasyster åter till Västerås. Inte mycket man ser av henne!

Och på tal om praktiken så kommer jag troligtvis att lösenordsskydda den här bloggen. Även om jag inte vill skriva ut någonting som handlar om detta på bloggen eller nätet överhuvudtaget så vill jag inte att mina "klienter" senare skall kunna hitta hit och snoka i mitt privatliv. Världen är liten och det är ju inte svårt att hitta saker på nätet om man vet vad man letar efter. Inget är dock hundra procent bestämt ännu, men troligtvis blir det så, så att ni vet.

Slutligen hoppas jag att sommaren kan visa sin finaste sida dessa två veckor så att även jag som slitit denna sommaren skall få ta del av lite sol & bad!

No one can make you feel inferior without your consent- Eleanor Roosevelt

Chocken efter de förfärliga terrordåden i Norge börjar sänka sig. En helg som kommit att präglats av konstant tv-tittande för att uppdatera sig om senaste nytt är över. Helgen som på många sätt inte blev som någon kunde tänka sig.

Det norska folket är i chock efter något som sägs vara det värsta som hänt landet i modern tid, det värsta som hänt sedan andra världskriget. Vi känner med dem. Vi känner med de som mist någon av de minst 76 människor som bragts på livet. Vi känner med dem som genomlevt helvetet på jorden och som överlevde. Berättelser från de överlevande har träffat rakt in i hjärtat och det är svårt att ta in vad de faktiskt fick vara med om under den där fasansfulla timmen på Utöya, innan polisen grep Ondskan.

Jag förstår inte hur EN person kan ha så mycket hat. Hur EN person kan komma på en sådan här idé, att ta oskyldiga människors liv. Människor som kämpar för frihet och demokrati. Människor som kämpar för att skapa vår framtid. Hur kan någon vara så känslokall?

Stine Renate Haheim blev intervjuad av CNN och blev under söndagens minnesgudstjänst i Domkyrkan i Oslo citerad av statsminister Jens Stoltenberg: " Om én mann kan vise så mye hat, tenk hvor mye kjærlighet vi kan vise sammen”.

Tillsammans är vi starka. Tillsammans skall vi stå upp för vår demokrati och vad vi tror på. Ingen kan ta ifrån oss det fria land vi lever i, på grund av någon annan persons värderingar. En sådan här händelse visar bara hur sårbara även vi i de mest välställda länder lever i och hur snabbt vår tillvaro kan förändras. Vi kan inget ta för givet, utan istället vara tacksamma för vi har och leva för det. Men tillsammans står en hel nation upp som ett enat folk – och visar kärlighet, istället för att låta ondskan segra.

Jag är stolt över att vara norsk. Jag är stolt över att vara svensk. Jag är stolt över att vara en del av det bästa av världar, även om vi ibland utsätts för den största mardröm man någonsin kan utsättas för. Jag är tacksam för att få leva i ett land där personlig frihet och demokrati efterspråkas och där folket inte låter sig ge vika.

Jag vill hylla de medmänniskor som riskerade sina liv genom att med båt köra ut mot ön för att plocka upp de unga som flydde för sitt liv genom att simma mot land.  Jag vill också hylla räddningsarbetarna som gjort och fortfarande gör allt i sin makt för att rädda livet på dem som skadats och kämpar för sin överlevnad. Som hjälper de som överlevt att forma sin framtid och göra den bästa av den i en så svår tid som nu.

Till sist vill jag också säga att jag är fullt medveten om att mitt i denna kris kommer det också människor som väljer att ifrågasätta. Som ifrågasätter varför man plötsligt visar sin sorg så öppet vid en enskild händelse – men som inte gör det när terror och våld är en del av människors liv varenda dag i andra delen av världen. Självklart är det lika hemskt vart det än händer i världen. MEN. Terrorn som drabbat vårt grannland, ett land som jag själv har en personlig relation till gör att allting blir så mera påtagligt. Det kunde ha varit i Sverige. Det kunde ha varit jag som åkt iväg på något läger eller som gick utanför regeringskvartalet i Oslo. Chocken och medkänslan blir så mycket mer påtaglig.

Jag är tacksam för att jag lever och jag tänker fortsätta leva. Livet går vidare.

<3

Idag är det en hemsk dag att vakna till. Det har hänt fasansfulla grejer i det landet jag är född i och det land som jag tycker så mycket om. Ett stort bombangrepp mot regeringskvarteret i Oslo med 7 döda och flera skadade samt dödsskjutningar på Utøya där 84 personer hittills konstanterads döda. Förstår inte hur det kan finnas en sådan här ondska i vår värld och framför allt känns det så overkligt att den kommit så nära.

Jag finner inga ord för denna händelsen och är totalt chockad. Gårdagskvällen tillbringades framför tv:n för att följa rapporteringarna därifrån och tack vare SVT fick vi tillgång till direktsändningarna från NRK. Därmed fick vi den bästa bevakningen vi kunde få.

Alla mina tankar går till alla de som drabbades och deras familjer. Idag är det jag som tänder ljus för att hedra dem.

Idag gick sista Mästarnas Mästare för säsongen på tv. Ingemar Stenmark är en mycket värdig vinnare och jag tror att jag har förstått varför han för var så pass folkkär som han var en gång i tiden under sin framgångsrika karriär. Folkkär är han nog fortfarande förresten, men jag som inte fick förmånen att uppleva hans storhet, har haft svårt att förstå hur en enda man kan stoppa ett helt land för någon minut. Han har varit helt överlägsen under de tävlingar som varit och tog sig till finalen utan att ha varit i nattduellen en enda gång.  Fantastiskt man det där och jag skulle inte ha någonting emot att ha honom som kompis! Förutom Stenmark, Hanna Ljungberg och Kenny Bräck har jag haft en förhållandevis liten kunskap om de mästare som har varit med under den här säsongen. Evy Palm, Pekka Lindmark eller Anders Limpar sa mig ingenting innan de dök upp i denna TV-serie som jag kunnat följa de söndagar som gått. Jag har följt serien något år och tycker att det är lika bra varenda gång, men tycker att gänget som med varit denna säsong har haft ett otroligt bra samspel och ja, jag kommer att sakna dem under mina fantastiska tv- söndagar med ”gänget” !

 
(Expressens bild)


Hela gänget - bild från SVT.

Efter många om och med tog jag tag i mig själv och bokade en frisörtid - och idag kom den dagen när jag skulle klippa mig. I nuläget är jag INTE nöjd, men kanske hinner jag vänja mig. Jag velar lite fram och tillbaka för tillfället.

Det där med mitt hår är något heligt (okej, nu blir jag ytlig) och något som inte vem som helst får sätta händerna i, i alla fall inte när det kommer till att klippa det. Men eftersom att läget blev akut fick det bli en salong i Malmö som besöktes och idag satte jag alltså mig i frisörstolen. Mitt hår är som frisörerna gärna vill kalla det som ett typiskt skandinaviskt hår , jag har tunt hår, men många hårstrån.  Min vilja när det kommer till just att klippa är att jag ska få volym på håret, och gärna att det är uppklippt, trots att det kan se mycket tunnare ut i längderna. Detta gjorde min frisör idag mycket tydligt för mig och därmed blev det inte riktigt som jag ville ha det.
Hon tog ungefär fem cm på längden och sen klippte hon upp det en cm - hade jag fått bestämma hade jag klippt upp det lite till. - Eller rättare sagt att jag hade sagt ifrån när hon väl var färdig att jag ville ha det mer uppklippt. Tycker att jag förlorat volymen och självfallet i håret helt  och den fina inramingen kring ansiktet som jag hade..

Nåja, jag ska inte gråta över håret men jag är absolut inte nöjd. Om jag inte vänjer mig innan på några veckor så ska jag låta Linn sätta händerna i det när jag väl har kommit hem igen. Vem som helst ska inte få sätta händerna i mitt hår!

Before:  After:  

Vi får helt enkelt se om jag hinner vänja mig, eller hur jag väljer att göra! Men som det känns just nu så är jag inte supernöjd...