Denna veckan påbörjades den största rättssaken i Norges historia, den mot en man som gjorde fruktansvärt fredagen den 22 juli 2011. Här kan ni läsa vad jag skrev den 24 juli, två dagar efter dåden.

Under året som har gått har jag funderat mycket på livet och vilken tur jag lever. Även om livet kanske inte är roligt alla gånger så finns många härliga stunder som gör livet härligt. Jag är glad för mina vänner och jag är glad för min familj. Jag vet inte vad jag gör eller hur jag skulle kunna klara mig om jag förlorade dem. De är mitt allt. Jag har känt av en dödsångest på riktigt och tänkt på vilken panik och ångest de unga AUF:arna på Utøya måste ha känt den där dagen.

Även om jag inte hade någon personlig anknytning vare sig till Oslo eller till någon av de som befann sig i Tyrifjorden tog attentaten mig väldigt hårt. Jag mådde inte bra dagarna efter dåden och kan ibland ryckas tillbaka till de dagarna efteråt. Skavlans intervju med simmaren Alexander Dale Oen är bara ett exempel som gjorde att jag fick tillbaka de känslor jag kände då. Minnena från otaliga roscermonier, minnescermonier och andra hedrande aktioner som gjordes kommer tillbaka. Jag hade en stark känsla av att vilja åka "hem". Norge är det land jag är född i och där jag tillbringat mycket tid i och som jag har en kärlek för. Att detta kunde hända mitt älskade land gjorde inte saken fanns inte med på kartan. Men det gjorde det.

Under året har jag dessutom följt några av de överlevandes från Utøyas bloggar vilket har gjort att jag kommit ännu närmare dåden. Redan under minnescermonien i Oslo Spektrum fastnade en mycket söt och speciell tjej på näthinnan. Flickan klarade sig tyvärr inte, men däremot gjorde hennes syster det och nu följer jag hennes resa och återhämtning.

Rättegången som nu pågår i Norge har jag följt noga under veckan och det har varit hemskt på många vis. Den värsta dagen var dock idag, när han beskrev hur han gick till väga när han gick runt på ön. Det är bara början på en tio veckor lång rättegångsprocess och trots att det kommer att sätta sin prägel på hela norska befolkningen så stöttar vi varandra - och tar oss igenom det. Tillsammans är vi starka.

"Hvis én man kan vise så mye hat, tenk hvor mye kjærlighet vi kan vise sammen".









Texten till Maria Menas låt "Mitt lille land" finns här

"Til Ungdommen"

Kringsatt av fiender,
gå inn i din tid!
Under en blodig storm -
vi deg til strid!

 Kanskje du spør i angst,
udekket, åpen:
hva skal jeg kjempe med
hva er mitt våpen?

Her er ditt vern mot vold,
her er ditt sverd:
troen på livet vårt,
menneskets verd.

 For all vår fremtids skyld,
søk det og dyrk det,
dø om du må - men:
øk det og styrk det!

Da synker våpnene
maktesløs ned!
Skaper vi menneskeverd
skaper vi fred.

 Den som med høyre arm
bærer en byrde,
dyr og umistelig,
kan ikke myrde.

 Dette er løftet vårt
fra bror til bror:
vi vil bli gode mot
menskenes jord.

 Vi vil ta vare på
skjønnheten, varmen
som om vi bar et barn
varsomt på armen

I veckan var min yngsta syster här på besök, vilket var underbart! Vi hann med shopping i både Lund och Malmö, spakväll, massor med filmmys och sen även ett Titanic i 3D. Det hade egentligen varit häftigt att se filmen igår eller idag, men eftersom min kära syster åkte hem i fredags blev det svårt, men bara möjligheten att få se en sån storfilm på en bioduk var fantastisk!

Idag är det 100 år sedan det "osänkbara" skeppet sjönk mot havets botten efter att ha krockat med ett isberg på sin jungfruresa. Känns helt ofattbart att det faktiskt har hänt. I och med mitt besök på biografen tillsammans med systern kom även Celine Dions stora låt "My heart will go on" på huvudet. Längesedan jag hörde den låten och nu har jag äntligen förstått innebörden av låten - såå fin är den! Ni som inte sett filmen på ett tag får ett fin tillbakablick här:



Här kommer texten också:

Every night in my dreams
I see you, I feel you
That is how I know you go on

Far across the distance
And spaces between us
You have come to show you go on

Near, far, wherever you are
I believe that the heart does go on
Once more you open the door
And you're here in my heart
And my heart will go on and on

Love can touch us one time
And last for a lifetime
And never let go till we're gone

Love was when I loved you
One true time I hold to
In my life we'll always go on

Near, far, wherever you are
I believe that the heart does go on
Once more you open the door
And you're here in my heart
And my heart will go on and on

You're here, there's nothing I fear
And I know that my heart will go on
We'll stay forever this way
You are safe in my heart
And my heart will go on and on

Idag har jag gjort någoting särskilt och något som jag tycker är jätteviktigt, både för mig själv och för andra. Friskis och Svettis anordnade idag en välgörenhetsinsamling till förmån för barncancerfonden där man i lag om max 12 personer skulle hålla en spincykel igång, alternativt ett mixlag med Indoor Walking i 12 timmar, från kl 7 i morse, till kl 19 nu ikväll. Alla inkomster gick oavkortat till Barncancerfonden.

I Lund deltog jag i ett mixlag som kallades för "Dumma Pricken", ett namn som vi antog till minne av Matilda Färemo som gick bort i sviterna av hjärntumörer på midsommarafton för snart fem år sedan. En mammas dotter i mitt lag var klasskamrat till Matilda och det var hon som kom på idéen. Vi andra var inte sena med att hänga på. Jag själv följde Matildas sjukdomskamp via hennes blogg och i detta sammanhanget kändes det rätt att hedra henne och hennes minne. Matildas blogg kan ni läsa här.

För min del, som precis har kommit igång med min träning ordentligt så var jag oerhört motiverad och peppad för denna dag. Jag hade bokat in mig på två pass, ett spinningpass och ett pass med indoor walking, premiär för den sistnämnda träningsformen för min del. Under dagen var det olika teman för varje pass och under mitt spinningpass var det U2 som stod för musiken och under Indoor walkingen blev det rocktema. Stämningen var helt otrolig och det var fantastiskt roligt att träna. Spinning har jag aldrig varit mycket för - men Indoor Walkingen var fantastiskt rolig trots att det tydligen var lite annorlunda upplägg idag i och med att passet gjordes tillsammans med spinningen. Som jag svettades! Alla var glada och det blev ett fantastiskt drag under båda passen. Underbart!

Under dagen var det även försäljning av lotter, mat och dryck där ALLA pengar oavkortat skulle gå till insamlingen. Jag köpte mig fyra lotter, var så sugen på en rosa puma-keps, men till mitt förtret vann jag inte den. Däremot vann jag en t-shirt och en tygpåse fylld med riskakor och det var inte så illa det heller, särskilt då jag sällan vinner något.

Jag är oerhört glad för att jag fick möjligheten att delta under denna viktiga dag och jag är så nöjd med min, lagets och de andra lagens prestation. Länsförsäkringar i Skåne hade skrivit upp hela 6 lag för idag, vilket jag tycker är ett fantastiskt initiativ. En härlig dag som jag kommer att bära med mig länge och jag är oerhört stolt över att ha gjort en god gärning - både för mig själv och för andra.

Allra Världens Bästa Matilda - Jag hoppas att du tittade ner på oss idag och lät solens strålar skina på oss inne i Mellansalen i Friskishuset i Lund :)

Svt har under åtta veckor sänt en tvserie under namnet "Mot Alla Odds". Serien kretsar kring 10 personer med olika typer av funktionsnedsättningar som tillsammans skulle gå 150 mil i Afrika. Totalt pågick resan i 5 veckor. Seriens programidé var att deltagarna skulle utmana sig själva och göra det ingen trodde var möjligt - att gemensamt ta sig genom alla möjliga terränger, mitt ute i vildmarken - för att sedan nå målet. Havet vid Skelettkusten!

När jag först såg ett avsnitt av denna serie så tyckte jag faktiskt att programmet var dåligt. Hur blir detta empowerment för deltagarna om de ska jämföra sig med varandra och känna att de inte kan, att de istället mår psykiskt dåligt av detta? Hur ser de till de enskilda deltagarnas behov, vissa orkar inte lika mycket som de andra men ändå ska man gå lika långt? Allt detta ledde till att jag totaldissade serien och tyckte att den bara vara att slänga i soptunnan, men så fick en vän mig på andra vägar och jag bestämde mig för att titta igen. Jag var fast.

Resan har varit tuff på många vis för deltagarna, men de har vunnit mycket också. Två deltagare hoppade av, men tillsammans blev gruppen stark och hjälpte och stöttade varandra i med och motgång. Glädjeämnena har tagit över motgångarna. Igår var sista avsnittet och glädjen över att kunna nå Skelettkusten var total och jag själv blev lycklig i hela hjärtat av att se deltagarna nå sitt slut. Denna grupp vi fått följa har haft ett empoweristiskt samarbete på hög nivå och deltagarna själva har i allra högsta grad fått känna att de klarar mer än vad de tror - att de kan vara mer självständiga än vad de trott hemma i vardagen. De har lärt sig att se möjligheterna istället för hindren - vilket är ett viktigt synsätt för att ta sig framåt i livet och kunna glädjas, trots att kroppen är skadad.

Jag är glad att SVT sände denna serie och jag själv har fått nya erfarenheter (låter kanske konstigt att få det genom tv, men det är sant) som jag själv kan bära med mig i framtiden. Det är så tråkigt att man inte kommer få följa detta fantastiska gäng längre - och en ännu större sorg är det att fina Madelene inte längre finns i livet. Jag gillade henne och hennes fighting spirit - hade absolut velat höra henne föreläsa.



Till er som ännu inte sett programmet - SE DET! Det finns på svtplay.

För att återkoppla till förgående inlägg så  blev det en liten Estelle Silvia Ewa Mary. Tycker att det är fina namn och det är fint att de hyllar sina mammor också, Daniel och Victoria!

Igår konstaterade SMHI att det är metreologisk vår här nere i Skåne. Och vilket underbart väder vi har haft de senaste dagarna! Jag har utnyttjat dagarna med att promenera hem från skolan/stan och det tar ungefär en timme. Hur härligt som helst! Nu längtar jag tills jag kan gömma vinterjackan lååångt in i garderoben och förhoppningsvis slippa plocka fram den igen på ett bra tag!

Vårjackor, ballerinas, leggins och annat, härligt lätt att ta på sig ska bli så underbart!
Igår fick jag också pengar på kontot och jag tänkte faktiskt ta och köpa mig ett gymkort. Jag behöver verkligen göra något åt min mage på kroppen och som jag ser ut nu vill jag inte ens visa mig i bikini! Ett x antal kilo kommer jag att gå ner (skriver jag ut den siffran här kommer ni tycka att det är helt fel) och jag hoppas att jag åtminstonde lyckats gå ner hälften till sommaren - eller att kroppen åtminstonde är lite fastare (och mindre rund om magen).

Godis & chips är min absolut största last - kakor och sådant annat flottigt är lätt att inte köpa hem, men de två först nämnda tjuvarna är värst. Men jag ska förbättra min karaktär och jag hoppas att detta går vägen!

I alla fall - tillbaka till vårkänslorna! I dagarna här med den nya hagasessan så kom jag att börja lyssna på Fjäril vingad och sen har jag bara lyssnat på sommarmusik! Ge mig - NU!

Idag föddes en ny prinsessa! 04.26 kom hon till världen, 51 cm lång och 3280 gram tung! Grattis Victoria och Daniel! <3

Så här såg det ut på vg.no vid niotiden i morse!



Ha en härlig dag, denna historiska torsdag!

Nu är det absolut inte tänkt att min blogg ska bli en form av en träningsblogg. Men jag erkänner att jag har det fruktansvärt kämpigt när det kommer till motivation och träning. Det ska jag ändra på och då kanske bloggen kanske kan hjälpa till lite.

I går berättade jag för två vänner att jag skulle ta och ge mig ut på en morgonpromenad innan skolan började idag. Upp kl åtta och sen iväg! Ja, nu hann klockan bli närmare nio innan jag kom iväg och tack vare att dessa båda vännerna faktiskt skickade iväg ett SMS och frågade om jag kommit ut så snörade jag faktiskt på mig joggingskorna (i brist på walkingskor) och gick ute en hel timme i hyfsat bra tempo tycker jag! Här är min rutt!



Så blir det nya tag till veckan! Heja mig!

Hej på er!

Nu är jag tillbaka i Malmö efter lite mer än två underbar veckor hemma. Det känns konstigt att vara tillbaka i Malmö, likt varje gång jag har varit hemma. Jag är nog mer en person som behöver lite socialt umgänge på kvällarna, vilket är väldigt svårt att få här, eftersom att alla är upptagna med sitt på vardagarna med skola och annat! Så även jag. De här två veckorna har jag blivit van med att sova länge, vara uppe sent på kvällarna och bara ta det lugnt. Motion, vad är det?

Jag ääälskar att umgås med min familj! Det blev inga längre visiter hemma under hösten, så det var extra skönt att kunna komma hem och umgås med alla ordentligt. Vi har spelat spel, tittat på film, varit iväg till Partille och bara myst. Underbart! Dessutom har jag hunnit med att jobba några timmar och en vända till huvudstaden för att fira nyår med vänner från Örebrotiden.

Nu är det dock tillbaka till Verkligheten. Bloggen har blivit av med sitt lösenskydd och jag går från och med i morgon in på min absolut sista vecka på praktiken. Nästa måndag är det dags för termin sex, den näst sista på socionomprogrammet för min del! Ett år kvar och jag börjar att nå mitt mål! Det ska bli såå underbart att kunna komma ut och jobba om ett år och komma ifrån skolan ett tag, även om skolan har sina fördelar! ;) Året kommer att kantas av både motgångar och medgångar. Blod, svett och tårar. MEN. Vi kommer att rocka detta året, det är jag säker på!

Och på tal om motion. Nästa vecka är det jag som köper mig ett gymkort. Sådetså!

If you can dream it you can do it.

Underbart!! Det närmar sig jul och stämningen kan inte vara annat än på topp! Jag har en underbar familj, underbara vänner och underbara kollegor som jag har så fantastiskt roligt med! Jag kommer sakna människorna på praktiken vääldigt mycket och jag bara hoppas att jag en dag får chansen att jobba med de igen. Underbara människor.

Som ni förstår - underbara dagar som jag utnyttjar till fullo! Jag njuter! <3

Fina M - jag kommer sakna dig!

Tre dagar kvar till jul! Hej hå!

Hej på er! (Vilka ni nu är som läser min blogg).

Nu är det verkligen på tiden att jag uppdaterar er här inne. Tiden och orken har verkligen inte funnits under denna praktikhöst, utan jag har varit såå trött när jag har kommit hem på dagarna. Jag trivs jättebra på praktiken och jag tycker mycket om de människorna jag jobbar med, men den 13 januari är min tid där slut. Känns så tråkigt. Men samtidigt är det lite skönt också. Nästa vår kan jag förhoppningsvis titulera mig som socionom!

Jag väljer att inte skriva ut mer om min praktik här på bloggen eftersom att den inom kort åter kommer vara öppen för allmänheten igen. Ni får fråga mig i så fall. Men jag är NÖJD och har lärt mig massor!

Helgen som precis varit har löpt på i en rasande fart. Tredje advent har redan avverksats och en härlig middag med kollegorna i fredags, en shoppingrunda med en nyfunnen vän i lördags och igår var det julbord med UH på färjan som gick mellan Helsingborg-Helsingör! Det var mycket trevligt och även i det gänget finns det nog nyfunna vänner! :) En härlig helg helt enkelt!

Jag har egentligen massor att skriva till er, men när jag väl satte mig här så försvann det mesta.
Nåja. Jag lovar er att jag förhoppningsvis snart blir bättre på att uppdatera denna blogg! Vet att det är många som läser och för mig är detta en liten dagbok också, som jag måste fylla på. Har fört en handskriven dagbok vid sidan av under hösten och den skall jag också spara som minne för denna hösttermin.

På återseende kära vänner!

Slänger in en bild på min nya frisyr som de flesta av er säkert redan sett, men ändå :-)

Dessa beslut man måste fatta varje dag under hela livet håller på att göra mig knäpp! Okej, inte de små besluten nu är det alla stora beslut som kommit ifatt mig, samtidigt och det rör ihop det i huvudet på mig rejält. Nästan så att jag vill att någon annan ska fatta besluten åt mig, men det går ju inte. Jag känner ju mig själv bäst (hoppas jag, även om jag kanske fokusera på att lära känna mig själv och ta reda på vem jag är mera) och det är jag som ska leva med besluten så därför gör jag bäst i att fatta dem själv ;)

Det två största besluten som rör till det i huvudet nu är :

1) Ska jag flytta eller ska jag inte flytta? Det här med städningen i denna gemensamma lägenhet är ju som sagt ett problem, upplever jag det som i alla fall och droppen har runnit över bägaren ett par gånger och som värst var det ju när jag blev kallad pedant, onormal och att jag hade att jag hade ett ohälsosamt beteende i våras. Håller jag såklart inte med om och alla som känner mig vet att jag inte är superpedant alls. Men ibland funderar jag ju på hur skönt det hade varit med något eget , men samtidigt TRIVS jag väldigt bra i detta bostadsområde. Senast i morgon ska jag ju ha bestämt mig, men frågan är om det blir bestämt.

2) Det andra beslutet handlar om skolan. I tisdags fick vi information om de avslutande terminerna som kommer efter praktiken. Redan nu, senast den 15 oktober ska vi besluta om huruvida vi vill göra magisterexamen eller inte. Jag är något så fruktansvärt kluven, jag VILL göra min magisterexamen, MEN hur skoltrött kommer jag vara? Det optimala hade ju varit att jag fick välja detta under termin sju, men det går visst itne för det ska väljas nu.. Ska jag välja c spåret som leder till socionomexamen (som innebär att skriva en C-uppsats) eller ska jag gå på d-spåret som leder till en magisterexamen som socionom?

Gaah. Dessa beslut man ska ta! Gäller att fundera ordentligt.

Men som Daugtry sjunger: I've got "nothing to loose but everything to gain".

Först och främst måste jag säga att helgen som nyss var, var helt UNDERBAR! Dövas dag gick av stapeln i helgen och det innebar att fredagen var en konferensdag där jag fick möjligheten att delta och lyssna på intressanta föreläsningar och träffa nya och gamla ansikten! Det bästa av allt var dock nästan den fina skylt som jag blev tilldelad där alla mina namn stod och att det stod "Region Skåne" och inte socionomstudent för en gångs skull! Kul att inte bli "stämplad" som okunnig!

Lördagen fortsatte med en utställningsdag där vi på min VFU stod och informerade om vad vi jobbade med. Under dagen fick vi möjlighet att gå runt och kika på de andra utställningsmontrarna och under tiden träffade jag flera gamla ansikten sen Örebro-tiden! UNDERBART! :D Jag köpte med mig en väska där det står I <3 teckenspråk och en annan present som jag inte vill skriva ut här ;-p
Lördagen fortsatte med att min underbara Emy kom ner och med sig hade hon det gamla partymoodet som vi allt som oftast hade i Örebro! Fest blev det och vilken uuunderbar kväll det blev! Tack till er som var med!

Mindre roligt är dock att jag är/har varit förkyld och det har som vanligt satt sig på mina öron. Under helgen har jag mer eller mindre inte hört någonting och igår tror jag att botten var nådd. Sakta men säkert verkar det vända och jag hoppas att jag snart hör som vanligt igen! Jag tycker om när det är tyst, men jag tycker verkligen inte om total tystnad. Att höra innebär en extra trygghet för mig, inte för att det är "bekvämt" att höra, utan också som en säkerhetsfråga, exempelvis i trafiken när man är ute och promenerar. Det är känns bara inte som att det är jag att inte höra alls och förhoppningsvis får jag ha förmånen att höra under resten av mitt liv, jag är GLAD över att ha det bästa av två världar och är mycket tacksam över att teckenspråket finns! Extra glad är jag för att jag är på den praktikplats jag är nu, där jag inte behövt må dåligt över vad jag missat socialt för att jag inte kan kommunicera med folk. Hoppas inte att någon tar illa vid sig när jag skrivit detta, för det är inte avsikten alls! :-)

Allt gott!

People grow through experience if they meet life honestly and courageously. This is how character is built. - Eleanor Roosevelt

Idag är det 10 år sedan 9/11 (som amerikanarna säger). Det är helt otroligt var tiden går fort! Tycker fortfarande att det känns helt overkligt att se de världskända bilderna från New York där World Trade Center rammas om flygplan i båda tornen. Eller när ett plan avsiktligt kraschlandar in i Pentagon. Och jag är STOLT över passangerarna på Flight 91 som överbemannade kaparna och försökte rädda sig själva och förhindra det från att flyga in i ett till mål. De var de första som på eget bevåg försökte förhindra terrorn. 

Tisdagen den 11 september 2001 så hade jag nästan precis kommit hem i från skolan och gick in i vardagsrummet som vanligt för att slå på tvn. Där stod tvn på och visade bilder av ett flygplan som flög in i ett av tornen. Där blev jag sittande och ville inte slita mig från tvn - men till sist var jag tvungen att bege mig mot Tranehov för att spela en fotbollsmatch. Hur matchen slutade minns jag inte,  men sen tror jag att vi satt framför tvn resten av kvällen och försökte ta in vad som hänt. Helt overkligt och chockartat.

Jag har gjort flera skolarbeten kopplat till det här och vet ganska mycket om vad som hände, men igår såg jag en dokumentär på SVT2 där jag fick veta fler detaljer som man inte visste sen innan. Men det går knappt att förstå det ändå.

2 995 oskyldiga människor fick sätta livet till den där fruktansvärda dagen när de 19 självmordsbenägna kaparna genomförde sina uppdrag. Av dessa dog 2 762 i World Trade Center varav 343 brandmän och 60 poliser. 265 personer satt fast i flygplanen och 125 personer dog på Pentagon.

Må ni vila i frid! <3



9/11 - 2011

Efter sommaruppehållet alltså.

Eller ja, utan att delar av min familj är här.
Helgen har spenderats med att ha fredagsmys med sig själv för att få möjlighet att smälta alla intryck efter att ha gjort två dagar på sin praktik. Gårdagen spenderades i Eslöv hos goda vänner med fantastiskt god mat och spel. Tydligen fuskade jag i Cluedo, så jag vann ingen gång när vi spelade - inte ens Alfapet, till allas stora förvåning!
Och dagen idag har jag spenderat med att gå en långpromenad upp till Utkiksplatsen över Öresundsbron och så plockade jag björnbär under promenaden. En skörd på två liter blev det! I like it!

I morgon väntar en ny, intensiv vecka på praktiken, så nu blir det att vila upp sig ännu mer så man orkar med morgondagen! Då väntar även terminsstarten för gymnastiken! 8-19 blir det alltså! Så lång dag! Men det får gå!

Och bara för att jag inte lyckades lägga in en bild på min skörd, så får ni en annan bild som inte har något med texten ovan att göra!
 

Vill ha sommaren tillbaka!

Hej på er!

Idag är det sista augusti och det betyder att det i morgon är den första september och det är datumet då praktiken kör igång! Wiiie. Ack så nervös man kan vara!! Oro, nervositet och längtan är nog bara några av de känslor som jag känner inför denna spännande termin, men det kommer säkert att gå jättebra! Tack för alla lyckönskningar och peppningar, detta kommer att bli roligt!!

Egentligen borde jag sova, men jag tänkte att jag skulle visa er den nya soffhörnan som kommit till i mitt rum och som ni inte fick se bilder av i det förra inlägget. Fint va? :D Skall bara köpa en lampskärm till, så det blir enhetligt i fönstren, just nu har jag en grön och en röd skärm i varsitt fönster:p Men jag är så nöjd med den nya hörnan så:)



Sen vill jag påminna igen om att bör lämna en kommentar i kommentarsfältet om ni vill fortsätta att läsa min blogg. Det är för att underlätta för mig så att jag inte glömmer någon! :-) Ser att några av er redan har gjort det och det fanns några som jag inte trodde läste här inne ;) Kul! Och så ska jag försöka lära mig av fröken Enander och korta ner mina inlägg lite, hihi!

Nä, ska jag packa väskan så att det är klart för morgondagen. God natt!

If you can dream it you can do it!